Karlstads LS historia

Två veckor efter bildandet av den nya fackföreningen SAC ansluter sig en grupp murarhantlangare i Värmland. De startar Karlstads Lokala Samorganisation och är direkt ute i strejk. Det blir den första syndikalistiska konflikten i Sverige.

karlstads_ls_banner

I varje nummer av medlemstidningen Syndikalisten har vi fokus på en utvald Lokal Samorganisation (LS). Det är aktuella händelser och historiska återblickar, historiska dokument och bilder. I det senaste numret berättas Karlstads LS historia.

”I juli 1910 fick L.S. sitt första elddop. L.S. gick in till arbetsgivarna med en begäran om bättre betalt för sitt arbete. Detta stötte på patrull och striden blev hård. Strejkbrytare uppträdde, murarna hantlangade åt sig själv osv.  Men vad hjälpte det! Seger skulle vinnas och den vanns.”

Så skriver signaturen G.G. när han rapporterar från Karlstads LS tjugofemårsjubileum. I artikeln, som publiceras i tidningen Arbetaren 25/7 1935, finns också en hälsning från murarhantlangaren Gustaf Boman som var med och strejkade 1910. Boman varnar kamraterna på jubiléet för att partipolitiken alltmer tagit över klasskampen:

Förbannat skoj och bedrägeri.
Sluta upp att deltaga mer däri.
Du är för god till att vara en pajas
och lekboll åt var politisk schajas.

Strejken som Boman och ett femtiotal av hans arbetskamrater deltog i var den första på svensk mark där det var en syndikalistisk organisation som gick till strid. Karlstadskonflikten inleddes bara en vecka efter att SAC hade bildats och den lilla lokala händelsen fick stor principiell vikt.

Arbetsköparna hotade hantlangarna med avsked om de inte lämnade SAC. De hotade samtidigt LO med storlockout om dess medlemmar stöttade strejken. Konservativa och liberala tidningar fördömde unisont hantlangarnas krav.

Den socialdemokratiska pressen fokuserade mest på hur man skulle förhålla sig till de arbetare som lämnat LO och bildat SAC. ”De som neka solidaritet inåt”, skrev Sigfrid Hansson i Socialdemokraten, ”kunna inte fodra att sådan visas dem utåt”.  Det blev LO:s hållning. De murare som först ställt sig solidariska med de syndikalistiska hantlangarna och uteblivit från sina arbeten, tvingades efter några veckor tillbaka i arbete av förbundsstyrelsen. Detta ledde till att strejkbrytare kunde träda in och hantlanga, varpå LO tvingade murarna att samarbeta med dessa. Det var ett hårt svek. I SAC:s tjugoårsskrift kan man läsa att ”konflikten angav den tendens som sedan blev bestämmande för de reformistiska organisationernas inställning till strider igångsatta av syndikalisterna”. Vi är många som fått känna på att samma inställning gäller än idag när driftsektioner och LS går i strid.

Trots sveket från LO gick Karlstads LS efter 37 dagar strejk segrande ur konflikten. Avtal träffades den tolfte augusti med Centrala Arbetsgivarföreningen. Hantlangarna fick enhetliga löner, olycksfallsförsäkring och andra förmåner, men den verkliga segern var föreningsrättslig. Avtalet i Karlstad visade att syndikalisterna var en legitim förhandlingspart som kunde kämpa sig till bättre villkor för sina medlemmar.

Längs älvarna, i skogarna
1912 flyttade murarhantlangarna till annan ort för att arbeta och Karlstads LS lades ner, men redan 1916 nybildades organisationen och under tjugo och trettiotalen kom syndikalismen att växa sig stark i hela Värmland, framför allt längs älvarna och i skogen, bland flottare och skogshuggare.

Under dessa decennier var konflikterna många och ofta fanns det ett nära samarbete mellan LS och lokala LO-avdelningar, men så snart förbundsledningen blev inblandad förbjöd denna allt samröre med syndikalister, något som avdelningarna visserligen ofta struntade i. På en konferens i Skoghall 1921 gick 37 LO-avdelningar och 15 LS samman för att diskutera socialiseringen av Uddeholmsbolaget. Mötet handlade om hur man skulle gå till väga för att gemensamt vrida företaget ur arbetsköparnas händer. Man ansåg att ett nära samarbete mellan avdelningarna och LS var av nöden och beslöt att det skulle vara syndikalisternas kampmetod, registret, som skulle användas.

Tyvärr uteblev det fackliga övertagandet av Uddeholmsbolaget och samarbetet mellan skogsfacken blev överlag försvagat efter införandet av kollektivavtalslagen 1927. LO tecknade kollektivavtal för skogsarbetet i Värmland, vilket utestängde syndikalisterna från överläggningarna.

Konsekvensen av det blev att skogsarbetare i Värmland hade avsevärt lägre löner än i andra delar av landet där det syndikalistiska registret var starkt. Många skogsarbetare vandrade till exempel med arbetet fram och tillbaka över gränsen mellan Värmland och Dalarna. I Dalarna var registret infört och därför var lönerna där ofta 50-60% högre. Många gjorde då så att när de arbetade i Dalarna var de med i LS, men när de arbetade i Värmland var de med i LO.

Karlstads syndikalistiska kvinnoklubb
Under trettiotalet genomfördes en livaktig agitation mot fascismen och då särskilt till stöd för Spaniens folk. 1937 bildades Karlstads Syndikalistiska kvinnoklubb vars medlemmar agiterade flitigt i lönefrågan, om kvinnors rätt till samma lön för samma arbete. Sexualfrågan engagerade också med turnéer runt i Värmland av bland andra Elise Ottesen Jensen (Ottar). 

1845_594

Karlstads syndikalistiska kvinnoklubbs femtonårsjubileum 1952.

Strukturomvandlingen
Efter Saltsjöbadsöverenskommelsen minskade utrymmet för den syndikalistiska organiseringen och efter kriget kom agitationen att inriktas allt mindre på övertagande av produktionsmedlen och allt mer på att protestera mot pampväldet inom LO.

På 60-talet började den stora strukturomvandlingen att ge sig till känna, Norra Värmland började i allt snabbare takt att avfolkas. Skogsarbetet rationaliserades och antalet skogsarbetare sjönk markant. För LS del innebar det ett markant avbräck i medlemsantalet. För att fylla igen luckorna efter skogsarbetarna började man vid denna tid inrikta sin agitation på småföretag och småindustrier, med en viss framgång. Den fortsatta organiseringen blev mer urban och under sjuttio- och åttiotalet bedrevs även en omfattande politisk agitation i bland annat miljöfrågor, t ex genom folkkampanjen mot kärnkraft och mot sopförbränningsanläggningen i Karlstad.

 
Källor:
Andersson, John: Till S.A.C:s tjugofemårs-jubileum 1910-1935
Nilsson, Ingemar: SAC i Värmland 1910 – 1985, en schematisk översikt, högskolan i Karlstad
Persson, Lennart: Den första syndikaliststrejken, Arbetarrörelsens årsbok 1970.
”Karlstads LS har firat sitt 25-årsjubileum”, tidningen Arbetaren 25/7 1935
”Kvinnoklubben jubilerar”, tidningen Arbetaren 26/5 1952