Rörelsen i arbetarrörelsen knäckte Almega

Strejkviljan, sammanhållningen på Öresundstrafiken, mängden sympativarsel, det massiva stödet från kollektivtrafikanter och pendlare visade på vilket kraftfullt verktyg strejk kan vara.

Almega blev pressade att gå med på en uppgörelse. Strejken, sympatiåtgärderna och det allmänna stödet gav resultat.

Även om det handlar om en lokal uppgörelse, och det går att se det som att Almega offrade Veolia lokalt, medan den centrala uppgörelsen inte förbättrades, har många människor fått en känsla av att det går att gå ihop, organisera sig, ta strid och vinna. Det kommer inte minst prägla den kommande avtalsrörelsen.

Vi applåderar att SEKO visat att det går att sätta stopp. Nu gäller det att rulla tillbaka utvecklingen på hela arbetsmarknaden.

Som syndikalister, är vi samtidigt på det klara med att det inte var en seger för demokratin. Nu är SEKOS medlemmar bundna till ett avtal i flera år, som de inte varit med och fattat beslut om. Medlemmarna får inte vara med och ta ställning till medlarnas bud. För oss är verklig medlemsdemokrati en förutsättning för att motverka de skeva maktförhållandena på arbetsmarknaden.Bristen på demokrati på arbetsmarknaden är ett övergripande problem.

Vi går till jobbet varje dag och arbetsköparna bestämmer fortfarande det mesta, avtalen är bara en liten inskränkning i deras rätt att fritt leda och fördela arbetet. En rätt som i förlängningen betyder våld mot oss som arbetar, och våra kroppar.För att kunna utmana arbetsköparnas diktatur, behövs det stridbara och medlemsstyrda fackföreningar, som är beredda att ta strid./Liv Marend, generalsekreterare SAC Syndikalisterna