Zenit Debatt: Blockader - eller vilket val har vi?

Med anledning av det uppmärksammade fallet med utnyttjade papperslösa på Systembolaget skriver SAC:s Driftsektion för Systembolagsanställda till Per Bardh, LO, om fackliga strategier för att minska exploateringen av nyinvandrad arbetskraft inom bemanningsbranschen.

.

Blockader - eller vilket val har vi?

Under avtalsrörelsen 2010 debatterade vi i Arbetaren Zenit med Per Bardh, avtalssekreterare på LO. Vi underströk behovet av en ”lag om solidariskt ansvar” till skydd för nyinvandrade bemanningsanställda. Sedan dess har händelser på vår egen arbetsplats åter aktualiserat frågan. Vi kontaktar därför Per Bardh igen för att fortsätta debatten om inhyrning och ansvar, skriver SAC:s Driftsektion för Systembolagsanställda.

I tidningen Mitt i Söderort 25/1 uppmärksammades att Systembolaget anlitat ett kriminellt bemanningsföretag mellan 2005 och 2010. Som det står i artikeln var det först när vår fackklubb anmälde brotten som Systembolaget tog över tjänsterna i egen regi. Det är en anmärkningsvärd situation. I fem år har vi i våra Systembolagsbutiker arbetat sida vid sida med kollegor som inte omfattats av de rättigheter vi tar för självklara. Under arbetsledning av våra butikschefer har de inhyrda arbetat utan anställningsskydd och försäkringar och fått låga svarta löner. De har tvingats jobba gratis, stått på standby för att bli inringda samma dag och tvingats arbeta fast de är sjuka.

För såväl bemanningsföretaget som Systembolaget har detta varit en lönsam verksamhet. Genom att slå mynt av städarnas otrygga migrationsstatus och dumpa arbetsvillkoren kunde bemanningsföretaget ta ut högre avkastning. Systembolaget valde i sin tur att inte se brottsligheten i de egna butikerna och fick därmed billiga fakturor och flexibel arbetskraft.

I Norge talar såväl LO som branschorganisationerna öppet om den sociala dumpningen vid inhyrning och den maffialiknande verksamhet som då bedrivs. Är det inte dags också för svenska LO att börja tala klarspråk kring samma utveckling mitt på våra arbetsgolv?

Den sorgliga historien från vår arbetsplats visar upp hur eftersatta kraven på kontroll av underleverantörer är. Ett tiotal inblandade chefer på vårt statliga monopol har under fem år lyckats missa att bemanningsföretaget drevs av en känd skattebrottsling, att företaget i två perioder saknade f-skattsedel och att det bara registrerade hälften av butiksstädarna hos Bolagsverket. Vilket incitament finns det egentligen i dag för huvudentreprenörer att kontrollera sina underleverantörer annat än hotet om stridsåtgärder från SAC och Byggnads?

Vad har oseriösa bemanningsföretag att frukta annat än blockader som förargar branschkontakterna? Ett företag som ertappas kan enkelt sättas i konkurs och en ny firma kan startas upp. På Systembolaget startade den kända skattebrottslingen ett nytt företag och fakturerade från detta företag utan upphandling.

Våra arbetskamrater har arbetat i en rättslös situation. Asylsökande och papperslösa riskerar inte bara att förlora jobbet om de kräver sin rätt, utan också att kastas ur landet. Arbetsrätten är sällan en framkomlig väg på grund av långa handläggningstider samt det faktum att papperslösa inte kan vittna i domstol utan att deporteras. Samtidigt har våra fast anställda medlemmar med städtjänster utsatts för konkurrens med exploaterade människor som inte kan protestera om arbetstempot.

Ett annat problem är förstås att flera seriösa bolag konkurrerades ut av det kriminella företaget under upphandlingen 2005.
Ytterligare ett problem som aktualiseras av exemplet på Systembolaget är att den enda konsekvensen av whistle blowing på bemanningsföretagen ofta blir att huvudentreprenören avslutar samarbetet med den kriminella firman som då sätts i konkurs, varpå de berörda förlorar sin försörjning. Vi kämpar fortfarande för att Systembolaget ska erkänna ett ansvar för sin inhyrda städpersonal och anställa berörda i egen regi. Vi försöker hitta andra vägar än blockad, men hittills har det inte fungerat.

Under det år som gått sedan vi debatterade sist har Byggnads och SAC drivit frågan om en lagändring, så kallat solidaransvar. Hur ställer sig övriga LO-förbund till det? Som vi ser det närmar sig utvecklingen på dagens arbetsmarknad alltmer den fråga Kristian Lundberg ställer i sin bok Yarden: ”Skall jag ta hand om min broder?” I sin skildring av livet som inhyrd i Malmö hamn påminner Lundberg om att det bakom tomma slogans om människovärde och solidaritet måste finns en levande praktik – att vi måste hjälpas åt och värna varandra på jobbet, oavsett om man är fast eller inhyrd, oavsett nationalitet, kön och ålder.

Sett från vårt arbetsgolv är den enda fungerande praktiken vi kan se att sätta huvudentreprenören i blockad eller gå ut i strejk.

Flera förbund inom LO har riktat kritik mot SAC:s blockader, såsom vid Berns. Men inhyrningen har fortfarande inte begränsats i LO:s avtal. Den grupp som drar det kortaste strået är fortfarande nyinvandrade på oseriösa firmor. Papperslösa kan fortfarande inte vittna om sin exploatering utan att kastas ut. Huvudentreprenörerna har fortfarande inget juridiskt ansvar när bemanningsföretagen sätts i konkurs och människor förlorar fortfarande löner och jobb till förmån för brottsliga företagare.

Per Bardh, om inte blockader – vad skall vi göra? Skall jag ta hand om min broder?

 SAC:s Driftsektion för Systembolagsanställda

/ Debattartikel publicerad i Arbetaren Zenit 2011-03-24