En tioårig mor

Av Elise Ottesen-Jensen ursprungligen publicerad i Brand (6/1926).

Detta är ingen uppdiktad historia, tyvärr. Det är en bild ur livet, så som det tack vare fosterfördrivningslagen ter sig.

Fosterfördrivningslagen, de rikas lag mot de fattiga, männens lag mot kvinnorna, fastställer som bekant straff för avbrytande av havandeskapet. Lagen tar endast och allena hänsyn till vad som sker med fostret, men står likgiltigt för vad som sker med modern. Så är det med denna omänskliga lag, överallt, där den finnes, och den existerat i de flesta så kallade "civiliserade" länder. Därför kunde det lika gott ha förefallet i Sverige vad en tysk, medicinalrådet doktor Pteffer, berättar från sin praktik i ett av "Die neue Generations" sista nummer. Jag låter doktorn berätta själv:

18:e mars kom fru F från byn St. till mig och bad om ett samtal. Den djupt uppskakade kvinnan, som endast med möda kunde få fram sin bekännelse, berättade mig följande: Hon var nu 30 år gammal. Före sitt äktenskap hade hon ett barn och hade sedan gift sig med en annan man än barnets far. Äktenskapet var barnlöst. För ungefär 8 dagar sedan hade hennes man plötsligt försvunnit. I går hade hon fått ett brev från honom från Kolmar i Elsass, i vilket han meddelade, att han hade gått in i den franska främlingslegionen, emedan han hade skändat hennes barn, alltså sin styvdotter, och hon hade blivit havande. Först nu fick modern ögonen öppnade och upptäckte, att barnet var i omständigheter.

Nästa dag hade jag tillfälle undersöka lilla Lilly F. Hon blev 10 år sistlidne december. Modern mindes att hon en gång sett blodfläckar på hennes linne, men en regelbunden menstruation hade flickan icke haft än. Barnet var starkt utvecklat för sin ålder. Men någon förståelse av sitt tillstånd hade hon givetvis icke.

Nu berättar doktorn, hur han också själv uppskakades av detta fall: den unga kvinnan, som själv uppriktigt önskade sig ett barn i äktenskapet blev ofruktsam, och så blir hennes eget barn, fött innan äktenskapet, befruktat av moderns man. Och så detta barn, som redan under sitt elfte år skulle bli moder.

Doktorn berättat, hur han förgäves vände sig till en rad namngivna läkare och sjukhus och hade långa konferenser om möjligheten av att man utan att gripas av lagen skulle kunna företaga en abort på den stackars flickan. Men nej! Lagen stängde för alla möjligheter i den vägen. Ingen vågade sig på att taga risken. Mänskligt sett skulle de alla gärna vilja hjälpa att avbryta havandeskapet under dessa hemska förhållanden. Men det kunde för utövaren och hans hjälpare komma att kosta årtal av fängelse.

Och den 6 oktober började flickans födslovåndor. Man måste använda tång vid förlossningen. Och den 7 oktober föddes en fullborden flicka på 3700 gram till världen. Den lille var 51 cm lång. Barnsängen fick ett normalt förlopp. Den unga modern levde sitt barnliv vidare, lekte med dockor och andra leksaker. Men när hon fick se sitt barn vände hon sig bort från detsamma med en rysning.

Kära kvinnor, kära mödrar, försök grundligt tänka genom denna sak. Komma ni icke då till det resultat att en lag, som gör det omöjligt för läkarna att kunna befria en sådan där liten oskyldig flicka från olyckan att bli mor, när hon är 10-11 år gammal, i sig själv är en förbrytelse, som måste undanröjas?

Men det enda sättet, varpå vi kunna medverka till att få fosterfördrivningslagen med alla de ohyggliga människoöden den har på sitt samvete ur världen är genom att skapa en så kraftig opinion bland arbetarklassens män och kvinnor, att parlamentet blir nödsakad att höra på oss.

Bliv en agitator mot könslagarna, för upplysning och ansvar i den sexuella frågan.