Arbetares kamp i Iran

Strejkande arbetare från sockerfabriken Haft Tapeh. Foto från IUF (The International Union of Food, Agricultural, Hotel, Restaurant, Catering, Tobacco and Allied Workers Associations).
_____

– 2009 kom jag hit som student och var inte insatt i vad som pågick i arbetarrörelsen, säger Katayoun.
Nu följer hon Iranska kanaler via en app på sin mobiltelefon.
– Idag har jag fått 20 nyheter om demonstrationer i Iran. Lärarna i den här staden, bönderna i den där staden. Jag får bilder och klipp och sådant.
Det berättar Katayoun när vi ses 20 december 2018. Enligt henne dödas många människor i Iran varje dag utan att folk vet om det. När Katayoun berättar för vänner om det som sker i Iran får hon ofta frågan om det ens finns någon arbetarrörelse i landet.
– Jag vill ge en bild som stämmer med verkligheten.

Nästan revolution
– I västvärlden tror man att det handlar om religion, att det bara är en religiöst stat, att det är därför det är problem i Iran. Det handlar om pengar men de har använt religion som ett verktyg för att kunna förtrycka folk, enligt Katayoun.
– Det finns en organisation som heter Sepah, revolutionsgardet. De äger en stor del av bolag och fabriker. Krigen som pågår i Iran är mellan Sepah som vill ha allt och president Rouhani som vill göra privatiseringar. Inget av dem är bra för folket där.
Katayoun beskriver arbetarnas kamp i Iran som återkommande, att det ”nästan blir revolution”. 2017 var det också omfattande demonstrationer i hela landet.
– Sepah dödar, skrämmer och tystar folk och sen börjar det om, säger Katayoun.
– Det är jättemycket som händer i Iran och det har pågått ett tag nu.
Det berättar Katayoun i slutet av 2018. En arbetare i Iran, inklusive lärare får en lön som ligger långt under fattigdomsgränsen. Strejker och protester har ägt rum på flera håll och inom olika yrken i Iran under förra året. Under intervjun berättar Katayoun att stålarbetare strejkat i fyrtio dagar och inte fått någonting.
– 41 av dem är idag fängslade, antalet ökar. Igår var det 39.

Sockerfabriksarbetare utan lön
Tidningen Arbetaren rapporterade för ett år sedan om arbetare på sockerfabriken Haft Tapeh i Shish i västra Iran. De hade då strejkat för att de inte fått sina löner på flera månader, återgått till arbetet men börjat strejka igen. Arbetarnas fackliga representant Ismail Bakhshi höll tal utanför fabriksledningens kontor. Efter detta överfölls han och fler strejkande arbetare och de misshandlades svårt. Dagen efter fick Ismail utstå ytterligare tortyr.
Ismail har fortsatt representera arbetarna på sockerfabriken. När en strejk återigen bröt ut i höstas höll han återigen ett tal som ledde till att han greps igen 18 november av Iranska säkerhetsstyrkor. Även den kvinnliga aktivisten Sepide Gholiyan greps den dagen.

Kvinnor tar plats
Ismail talade om att arbetare ska tro på sin makt och inte vänta på att någon ska rädda dem. Enligt Katayoun sa han till män att vara tysta för att ge kvinnor möjlighet att vara med och sprida arbetarnas budskap. På sin Facebook-sida delar Katayoun bilder på strejkande kvinnor i Iran och skriver hur viktiga kvinnorna är i arbetarnas kamp. ”De finns där, framför och bredvid män, för talan och ställer krav på regeringen”, skriver hon.
– Jag vill att västvärlden ska veta att det finns kvinnor i Iran som kämpar mycket. Det finns feminister som kämpar. En kvinnlig advokat sitter i fängelse. Hon har hungerstrejkat och kämpat mycket.

Lärare protesterar
Många organiserade arbetare sitter fängslade i Iran och får stå ut med dödshot och tortyr. I mitten av 2018 greps 261 lastbilschaufförer för att de strejkat för att få högre lön. Detta följdes av en ny strejk i protest mot den behandlingen. Lärare har strejkat i protest mot arresteringar som skett på grund av aktivitet i lärarfackföreningar men också mot privatiseringar och låga löner, som även andra arbetare protesterar mot. Lärarna upplever också osäkra och överfulla klassrum, diskriminering av skolsystemet och förskingring av offentliga tillgångar, enligt en artikel av Omid Shams publicerad på nyhetssajten The Conversation. Den lärarstrejk som utbröt i höstas organiserades av CCTU (Coordinating Council of Teachers Union) för att 14 lärare tillfångatagits efter en fredlig protest i Teheran. En av dessa var den fackliga aktivisten Mohammad Habibi som dömdes till tio år i fängelse och tortyr.

Skolbarn stöttar lärare
Omid Shams rapporterar om en regering som ignorerar arbetarnas budskap. Samtidigt som protester ägde rum och kampen om att kunna leva på sin lön är igång använder flera statliga organisationer miljontals dollar till en religiös ceremoni i centrala Irak; ett årligt evenemang som används som en maktdemonstration för Irak. I samband med detta började även skolbarn och universitetsstudenter stödja lärarnas kamp och avbröt ett tal som hölls av Irans president, Hassan Rouhani, på Tehrans universitet i höstas. Bilder på tillfångatagna lärare visades upp och de skrek ”De tystade våra röster och skröt om oss som deras väljare”. Efter det blev flera fackligt anslutna lärare arresterade. Strejken har utvärderats av fackföreningen CCTU och de ser det som skett som en möjlighet för organisering tillsammans med arbetare i andra branscher och fler strejker kommer bryta ut framöver, enligt Omid Shams.

Jämförelse med Sverige
Enligt nyhetskanaler som Katayoun följer säger president Rouhani att det är en utmaning att fackföreningar finns och de måste bort. De som styr i Iran startar egna islamiska fackföreningar, med privata företag bakom sig, för att hindra arbetare att organisera sig, enligt en artikel av Soheil Asefi på nyhetssajten Counterpunch.
Det liknar det som kan ske i Sverige om lagförslaget som hotar arbetares stridsrätt går igenom.
– När det gäller det som sker med strejkrätten går det bakåt här i Sverige känns det som, säger Katayoun.
Hon jämför med det som sker i Iran som ger henne en känsla av hopp.
– Där går det framåt. Jag ser att det kostar mycket liv, allt det här för att uppnå något. Allt som man har fått i Sverige håller man på att förlora, som många kämpat i åratal med. Det är synd.
Katayoun beskriver de senaste protesterna i Iran som något stort.
– De tar tydligt avstånd från monarkister och rasister och har sagt att ”ni får inte utnyttja oss för era syften”. För mig är det en ny progressiv rörelse. Det har ju varit demonstrationer förut men det här är något nytt och mycket bättre än vad man sett förut.

Frigivning för Ismail och Sepide
Den 12 december frigavs Ismail Bakhshi och sex dagar senare frigavs Sepide Gholiyan.
I början av detta år skrev Ismail Bakhshi ett öppet brev till Irans minister för underrättelsetjänsten, Hojattoleslam Alawi, i ett försök att få ministern att delta i en tv-debatt. I brevet delar Ismail Bakhshi sin berättelse om 25 dagar av tortyr och misshandel. Underrättelsetjänsten dödade honom nästan och nu lider han av smärta i flera kroppsdelar. Även Sepide Gholiyan misshandlades brutalt och de båda förolämpades även verbalt. Ismail Bakhshis händer darrar fortfarande och han får kraftiga panikattacker. Ministern som brevet är riktat till har en religiös offentlig profil. Ismail Bakhshi vill ha svar på hur ministern ser på tortyr ur en moralisk och religiös (islamisk) synvinkel i ljuset av mänskliga rättigheter.

Uppdatering 1 april 2019
När jag nyligen träffade Katayoun berättade hon att Ismail Bakhshi och Sepide Gholiyan återigen har fängslats. Detta på grund av att de berättat om sin upplevelser under den tid de var tillfångatagna.

/Solveig Betnér
 Informationsorganisatör

Katayoun Keshavarzi jobbar som tolk och lärare i asylsvenska och har bokförlaget Café 60 media som främst ger ut böcker på persiska.