Det är på arbetsplatserna striden står

Konflikten mellan SBSS och Sveriges bussföretag har nu avgjorts i Arbetsdomstolen. Det blev förlust i båda delar, men låt oss inte hänga läpp för det. SAC:s rättskommitté fokuserar på framtiden.

Den första delen handlade om varselplikten vid stridsåtgärder. När en stridsåtgärd vidtas ska motparten varslas minst sju arbetsdagar i förväg, om det inte föreligger ett giltigt hinder. SBSS drev linjen att stridsåtgärden hade blivit verkningslös om den inte trätt i kraft omedelbart. Att en stridsåtgärd blir verkningslös kan vara ett giltigt hinder mot att varsla. I just detta fall höll dock Arbetsdomstolen inte med. Antagandet att Sverigedemokraternas reklamkampanj skulle bli så kortvarig att det inte gick att följa varseltiden ansågs av Arbetsdomstolen sakna grund. Arbetsdomstolen menade att stridsåtgärden hade kunnat genomföras om varselplikten på sju dagar hade följts. Kanske hade bedömningen blivit annorlunda om Sverige-demokraternas reklamkampanj pågått en kortare tid och det således hade varit meningslöst att följa varselskyldigheten.

SBSS illu klarrrr

Att bussförarnas säkerhet skulle vara ett skäl att inte följa varsel-tiden höll Arbetsdomstolen inte med om. Arbetsdomstolen ansåg att det inte fanns stöd för att av säkerhetsskäl omedelbart stoppa arbetet. Det faktum att sektionens medlemmar hade varit tvungna att köra bussar med SD-reklam om de följt varseltiden ansågs inte heller utgöra ett giltigt hinder mot varsel. Vad som kan utläsas av detta är att Arbetsdomstolen inte verkar tycka att fackföreningar omedelbart ska kunna agera på arbetsmiljöproblem genom stridsåtgärder. Vid omedelbar och allvarlig fara för liv och hälsa kan skyddsstopp enligt arbetsmiljölagen dock stoppa arbetet. Det är dock viktigt att komma ihåg att Arbetsdomstolen har gjort sin bedömning utifrån utredningen i målet och således skulle arbetsmiljön kunna utgöra ett giltigt hinder mot att varsla i ett fall där andra omständigheter är för handen. Vilken situation det skulle kunna röra sig om är dock oklart.

Den andra delen handlade om stridsåtgärdens omfattning. Arbetsdomstolen ansåg att varslet var oklart. Detta berodde på att sektionen villkorat stridsåtgärden till de fall när de själva bedömer att det föreligger arbetsmiljörisker att framföra bussen. Arbetsdomstolen menar att det inte framgår hur denna prövning ska gå till och således anses varslet inte uppfylla kravet på stridsåtgärdens omfattning. Detta i sig får inga större konsekvenser för framtida stridsåtgärder. För att undvika en liknande situation kan det vara bra att om möjligt formulera tydliga varsel.

På frågan huruvida en fackförening måste uppge namn på de som omfattas av stridsåtgärden gav Arbetsdomstolen inget svar. Tystnaden kan tolkas som att det inte behövs, men något definitivt svar finns i nuläget inte. Det var vi som blev angripna av arbetsköparen och blev tvungna att försvara oss. Arbetsdomstolen är inte vårt forum. Det är på arbetsplatserna striden står! Vi tog dock striden och kommer även göra det i fortsättningen!

Ur Syndikalisten #2 2016