SBSS-MÅLET AVGJORT

Arbetsdomstolen har idag avkunnat sin dom i SBSS-målet. Sommaren 2014 vägrade SBSS - Syndikalistiska Bussarbetarsektionen i Stockholm köra bussar täckta med SD-reklam och blev stämda på 100 000 kronor av Keolis för ett, enligt dem, ogiltigt varsel. Arbetsdomstolen valde att gå på arbetsköparens linje och dömde SBSS till skadestånd på 70 000 kronor för brott mot varselplikten i MBL, samt betalning av rättegångskostnader på 120 000 kronor. Enligt AD finns inte stöd för att bussförarnas arbete med att köra bussar med SD-reklam av säkerhetsskäl omedelbart behövde stoppas. SAC och SBSS står dock fast vid våra principer: Vi ångrar inte att vi blockerade bussarna!

Domstolstvist rörande blockad av bussar med SD-reklam avgjord

Arbetsdomstolen (AD) har meddelat dom (AD 2016 nr 13)i ärendet med Syndikalistiska Bussarbetarsektionen i Stockholms blockad mot bussar med SD-reklam. AD slår fast att sektionen brutit mot varselplikten i MBL § 45 och att sektionen ska betala ett skadestånd på 70 000 kr samt rättegångskostnader på 120 000 kr.

Blockaden av bussar med SD-reklam inför valet 2014

Sektionen inledde i augusti 2014 en blockad mot arbete med Keolis bussar som var affischerade med SD-reklam. Skälet till blockaden var att SD-reklamen innebar en mycket dålig arbetsmiljö, att den hetsade mot romer och att det fanns en kraftigt ökad risk för att hot och våld i samband med reklamen. Sektionen valde därför att inleda blockaden utan att följa varseltiden om sju arbetsdagar som anges i medbestämmandelagens (MBL) 45 §. Blockaden innebar att ett antal bussar med SD-reklam togs ur trafik eller blev stående på garaget.

Sveriges Bussföretags stämning av sektionen

Arbetsköparorganisationen Sveriges Bussföretag stämde i december 2014 sektionen för brott mot varselplikten i MBL § 45 och yrkade skadestånd på 100 000 kr. Sveriges bussföretag anser att sektionen både brutit mot varseltiden och inte angivit omfattningen av stridsåtgärderna tillräckligt tydligt. Domstolsprocessen har pågått under 2015 och huvudförhandling hölls den 14:e januari 2016.

Varselplikt vid stridsåtgärder

I MBL § 45 anges att stridsåtgärder måste varslas sju arbetsdagar i förväg. Det finns dock ett undantag i MBL § 45 tredje stycket som innebär att varselplikten inte behöver följas om det finns giltigt hinder mot att varsla. Sektionen anser att de risker för hot, våld och dålig arbetsmiljö som SD-reklamen förde med sig var ett giltigt hinder och att sektionen därför inte behövde varsla innan man påbörjade blockaden. AD anser dock att situationen som den var inte var ett giltigt hinder och att förarna därför skulle ha framfört bussar med arbetsmiljörisk.

Ej tillräckligt angiven omfattning av varslet enligt AD

AD anser att sektionen angivit den tidsmässiga omfattningen av blockaden tillräckligt men att det varslet var oklart eftersom det öppnar för att en individuell bedömning av arbetsmiljörisken i varje enskilt fall av blockerad buss. AD anser därför att sektionen även brutit mot kravet på hur varsel ska utformas. Anmärkningsvärt är att AD inte tar ställning till den fråga som parterna varit mest oense om, nämligen den principiella frågan om fackförening behöver ange namn på vilka som ska delta i stridsåtgärden.  

AD tolkar MBL på snävt sätt 

Utifrån hur AD formulerat domen verkar det inte finnas några möjligheter för arbetare och fackföreningar att använda sig av stridsåtgärder för att omedelbart reagera på ökad risk för hot, våld och arbetsmiljöproblem. AD lämnar därmed en stor lucka i skyddet där arbetare helt enkelt måste ”stå ut” med att utsättas för arbetsmiljörisker utan att kunna agera direkt genom stridsåtgärder för att komma tillrätta med problemen. Det är alltså endast genom skyddstopp enligt arbetsmiljölagen, vid omedelbar och allvarlig fara för liv och hälsa, som arbetet kan stoppas.  Av domen framgår därför tydligt att AD sätter arbetsköparnas intresse av att kunna planera och hålla igång verksamheten före fackföreningens intresse att kunna reagera mot dålig och farlig arbetsmiljö med stridsåtgärder för att skydda medlemmar.

Kommentarer

”AD:s slutsatser är inte förvånande. Men sammantaget ger AD:s bedömning av varselplikt, varslets omfattning och den satta skadeståndsnivån en bekräftelse på att AD:s ställning som försvarare av arbetsköparsidan.” säger John Nordmark, juridiskt ombud för sektionen i AD-processen.

”Det som framgår tydligt är att när lagen lämnar utrymme för tolkning så tolkar AD den till arbetsköparnas fördel. Sektionen har ju agerat i tron att man följt lagen. Domen visar att det krävs god organisering och mycket stort förutseende om fackföreningar ska kunna agera med stridsåtgärder mot arbetsmiljöhot på arbetsplatsen och samtidigt följa lagens varselplikt. Det AD gör är att bekräfta sin roll som beskyddare av ett system som är byggt på den orättvisa grunden att den som äger bestämmer och den som arbetar har att lyda. Jag är dock nöjd med att AD inte gått så långt som att kräva att sektionen skulle angivit namn på deltagande medlemmar. En vinst för arbetsköparna i den delen hade inneburit en stor inskränkning i den grundlagsskyddade rätten till stridsåtgärder. Att AD ändå väljer att fälla på en oklarhet i varslet som Keolis vid blockadtillfället inte alls brydde sig om eller ifrågasatte tycker jag är hårt och går dessutom emot tidigare praxis.”

Sektionen:

” Vi ångrar inte att vi blockerade bussarna. SD är ett rasistiskt och fascistiskt parti som ökar risken för hot och våld i samhället och innebär ett direkt hot mot många människor i, inte minst den minoritet reklamen riktade sig till samt fackföreningar.

Vi backade inte den här gången, och kommer aldrig att backa för rasister i framtiden heller. Vi vägrade sprida normaliseringen av SD:s rasism. Något som SL och Keolis inte heller borde göra.

Bussbolaget som vi är anställda hos lär oss att säkerheten kommer först. De som driver Stockholmstrafiken har en reklam-policy där de menar att reklam som kan uppfattas som stötande eller sedlighetssårande eller sårande mot folkgrupp inte ska förekomma. Vad får vi som busschaufförer samt resenärer för förtroende för dessa företag och arbetsgivare efter att ha haft denna kränkande reklam?”

John Nordmark avslutar:
"Det är självklart att sektionen försvarar sig i AD när dom blir stämda, men domstolsprocesser kommer aldrig föra vår kamp för bättre arbetsvillkor och bättre samhälle framåt. Det enda som funkar är att organisera sig och bedriva kampen på arbetsplatserna. Det finns ingen anledning att förlora hoppet på grund av den här domen. Tvärtom, kör bara kör!"

Länk till domen finns här:

http://www.arbetsdomstolen.se/upload/pdf/2016/13-16.pdf