Johnson, Eyvind 1900-1976

I ungdomen aktiv ungsocialist och syndikalist.

Eyvind Johnson, född 29/7 1900 i Svartbjörnsbyn vid Boden, död 25/8 1976 i Stockholm, var författare och översättare. Han var ledamot av Svenska Akademien (stol nummer 11) från 1957 och tilldelades 1974 tillsammans med Harry Martinson Nobelpriset i litteratur.

Eyvind Johnson

Födelsenamn: Olof Edvin Verner Johnson

Född: 29/7 1900

Död: 25/8 1978

Föräldrar: Olof Petter Jonsson (f. 1851 d. 1915) Sevia, född Gustafsdotter (f. 1866 d. 1942)

Syskon: Gustaf Sellfrid (f. 1892 d. 1952) Edit (f. 1896 d.) Helmer (f. 1898 d.) Tore (f. 1902 d.)

Civilstånd: gift 1927 Aase Christoffersen (f. 1900 d. 1938) gift 1940 Cilla Frankenhaeuser (f. 1911 d. 2002)

Barn (första äktenskapet): Tore (f. 1928 d. 1980)

Barn (andra äktenskapet): Maria (f. 1944) Carl-Anders (f. 1946)

Begravd: Skogskyrkogården, Stockholm (Minneslunden)

Han kom tidigt ut i förvärvslivet och fick som tonåring arbete bl.a. på tegelbruk och sågverk, med timmerflottning och som biografmaskinist.

Sevärdheter

Stadsvandring i Eyvind Johnsons fotspår, Boden

Eyvind Johnson-avdelningen, Bodens stadsbibliotek

Eyvind Johnson stugan, Boden

Fackligt anslöt han sig under hösten 1917 till syndikalistiska SAC och tillhörde dess lokala samorganisation, LS, i Boden 1917-19. Från 21/3 till 10/10 1919 förde han styrelseprotokollen i Bodens LS – de finns bevarade i Folkrörelsernas arkiv i Norrbotten. Han var från november 1918 också medlem i Bodens ungsocialistiska klubb.

Vid ett möte i Stockholms norra ungsocialistiska klubb 13/11 1919 noterades i protokollet att E.O.V. Johnsson från Boden-klubben intagits som ny medlem. Inspiratör till bytet av vistelseort var Birger Svahn som under agitationsresor i Norrbotten lärt känna Eyvind Johnson och insett att han skulle kunna vara en tillgång för rörelsens ledning i Stockholm.

Medlemskapet i SAC överfördes från Bodens LS till Stockholms LS.

Eyvind Johnson blev under de följande tio åren en trägen medarbetare i ungsocialisternas veckotidning Brand (1919-29 sammanlagt 113 bidrag) och även i SAC:s halvveckotidning Syndikalisten (6) och dennas efterföljare dagstidningen Arbetaren (29). Det han skrev var av skiftande slag: dikter, prosastycken, recensioner, kåserier, resebrev, artiklar om religion, politik och moral.

Hösten 1921 begav han sig ut i efterkrigs-Europa. Han tog sig först till Tyskland medförande rekommendationer till den tyske anarkisten Augustin Souchy [länk] som hade varit flykting i Sverige under världskriget och nu tog sig an honom i Berlin. Våren och sommaren 1922 for han vidare först till Rhenlandet och därefter till Paris där han kom att umgås med Victor Andersson, senare känd som Victor Vinde, också han vid denna tid skribent i Brand.

Vid juletid 1922 for Eyvind Johnson och Vinde till Berlin och närvarade vid den kongress under vilken den syndikalistiska internationalen IAA (Internationella arbetarassociationen) bildades.

Efter det att han återkommit till Sverige under 1923 kom det till en brytning med det ungsocialistiska partiet. En konflikt mellan verkställande utskottet och en krets med Eyvind Johnson i spetsen uppstod hösten 1923. VU avgick, varefter ett nytt VU med Johnson som sekreterare valdes. Som en följd av den kritik som han nu utsattes för – bl.a. i Arbetaren - avsade han sig sitt VU-uppdrag 11/2 1924 och lämnade rörelsen.

Av de anarkistiska teoretikerna kom särskilt Pjotr Kropotkin (1842-1921) att sätta avtryck i Eyvind Johnsons liv och författarskap. ”Krapotkins namn förekommer redan i Eyvind Johnsons debutbok, De fyra främlingarna (1924), närmare bestämt i novellen Snickarprofessor Tantalus, och förekommer i breven från och med 1921. Krapotkin nämns eller diskuteras sedan fortlöpande genom hela produktionen.” (Thure Stenström, Romantikern Eyvind Johnson, 1978, s. 129.)